Blondie och Stålis

ja...undrar hur det här funkar...kliar i fingrarna...vill skriva om hur jag känner för min stålis. Spännande och hur underbart det kan vara.
Lagom mogen ...sisådär...ca 44 år här på jorden. Trodde inte kärleken fanns....sökte den inte aktivt, men oj....ojoj...vad jag fann den.
Levt ett spännande liv med många erfarenheter, både härliga och hemska upplevelser. Allt det har byggt upp mig som en stark och hel människa idag.
Men....nu....min stålis.....en man med många talanger...en man i min smak....en man som är man......mötte honom på ett spännande sätt....ett sätt som delvis är vanligt, men med kryddade inslag.
Hade som sagt tappat tron på kärleken....fast när man minst anar det. När man slutar att jaga. När man kopplar av och låter livet bestämma sin egen takt...SÅ TUSAN HÄNDER DET!
Vill bara säga det att nu kan jag säga det högt så att alla hör :
JAG ÄLSKAR MIN STÅLIS!
Många kan lägga hinder för vår kärlek, men den är stark....vad?` Jo...vår kärlek!

Många har försökt att snärja mig in i det onda....jag har stått emot....och därför kan jag njuta av mitt liv med min härlige man......nej ....vi är inte gifta. 

Har varit gift för länge sedan....på dinosauriernas tid var det i alla fall.

Nog för idag.......hörs en annan dag.....ska pussa på min stålis!!!