Blondie och Stålis

Ja, jag väntar.... på grabbarna. Snuttisen ♥T följde med Stålis och blev en trucker idag. Så..... han lär ju vara trött ikväll. De åkte iväg 5.15 imorse och är inte hemma ännu och klockan är 19.00. Hmm....ja ja... vad ska man göra? Själv slutade jag 17. Var inne på Tempo och handlade lite. Gick upp till vännen K med teckningar från barnen och kopior på viktiga papper. Å sen så bar det hemåt till porten bredvid och ...ja...vad tror ni.... börja med maten och tömma diskmaskin för att sedan fylla på den igen....... 

Har dessutom glömt glasögonen på jobbet så det är tur att man kan förstora sidan.... hi hi.

Vad det blir för mat? Jo, idag blir det fisk i sås(grädde, tomat och basilika)med tagliatelle och sallad. Hoppas det ska smaka..... Annars ....

Flera frågar mig om hur det är att vara gift efter att ha varit singel så länge. Ja, hur är det? Känns bra. Mycket bra. Vissa saker håller jag på att vänja mig vid - precis som Stålis får göra. Det är rätt annorlunda för oss båda. Han är inte van vid vissa saker som görs här. Fast det är oftast positiva saker. Men det är ibland svårt att förstå att man inte är själv. Jag behöver inte klara allt själv, som jag gjort i så många år, Nä....jag har inte varit ensam.... men inte har jag bott tillsammans med någon. Inte någon som varit värd att satsas på eller så har det varit andra anledningar. Stålis vet om allt. Vi fångade upp varandra i rätt ögonblick i livet kan man säga..........

Det är med varma känslor jag tänker på Stålis. Känns underbart. Han är faktiskt min... och jag är hans! Vi har ett härligt liv tillsammans. Vi upptäcker fortfarande varandra. Pirrigt och mmmm ... Ibland känner jag något varmt... det är hans blickar... hans leende och den där kroken i mungipan. Den säger mycket!

Nu när jag är gift och har ett fungerande liv så har jag märkt att jag reagerar på andra par. Ja, till exempel när man är och handlar. Det är så många par som ser så sura ut på varandra. Vill dom ha det så? Har allt blivit vardag för dom? Har dom slutat älska varandra? Har gnistan försvunnit? Känner dom inte den där sugande känslan i magen när deras partner tittar en i ögonen? En sak är säker - visst är det bra med vardag, men kom igen.... vem vill inte piffa upp vardagen lite? Jovisst, tänker ni... Hur då? Tänk efter... vad tycker ni om? Vad är ni nyfikna på? Vad gjorde ni tillsammans då allt var så där mysigt och härligt... Håll kvar det! Var rädda om varandra. Var ärliga mot varandra. Finns det känslor kvar så är det aldrig för sent! Hoppla hoppla... säger ni säkert... Hur fan vet hon allt det där då? Jo, det kallas för livserfarenhet. Jag har tagit vara på det jag upplevt. Både allt gott, men också allt det onda. Jag tänker inte låta någon göra mig något ont igen. Jag har beslutat mig för att njuta av mitt liv. Med Stålis! Jag unnar mig verkligen det. Jag är värd det! Jag orkat inte haka upp mig på saker som hänt tidigare i mitt liv. Det är inte värt all smärta. Visst.... ibland kommer det ju Flashbacks....och dom kan jag inte göra något åt. Då finns Stålis där....... Min man....

Jag väntar ....

Jag längtar.......

Jag njuter......

Jag lever......

Snart kommer dom hem så jag säger:
Bye for now......

Tusan!!!!!!!!!!!
Nu ringde Stålis.... Dom har blivit påbackade på en parkering och det är tydligen stora plåtskador på Saaben. Dom har inte gjort sig illa. Hoppas att allt går bra!

// M.S.P //